Med anledning av att en del ledande företrädare för FRA-motståndet senaste dagarna har ondgjort sig över uppgörelsen mellan (s) och (mp) så har jag försökt fundera igenom vilka möjliga och realistiska händelseutvecklingar det finns.
- Ett antal enskilda alliansledamöter röstar med en motion för att riva upp lagen.
- Reinfeldt inser att han kan förlora valet på frågan och backar
- Ett av allianspartierna inser att de kan åka ur riksdagen på frågan och backar
- Ett av allianspartierna inser att de kan åka ur riksdagen på frågan och tvingar Reinfeldt att backa
- En rödgrön regering 2010 river upp lagen och tillsätter en utredning och stiftar sen en ny lag med ungefär samma brister.
- En rödgrön regering 2010 river upp lagen och tillsätter en utredning och stiftar sen en ny lag som inte tillåter massavlyssning.
- Piratpartiet kommer in som vågmästare och tvingar fram ett upprivande.
Det tycks som att just nu har motståndet bara alternativ 1 i tankarna, men i mitt tycke är det det minst troliga scenariot. (bortsett från 7, se nedan)
De ledamöter som inte lät sig påverkas av opinionsstormen mot lagen i samband med besluter kommer knappast att utveckla en ryggrad under sommarlovet, alldeles oavsett hur mycket liberaler de är.
Inga såna tendenser har heller synts till hos de som tidigare var kritiska, snarare har leden slutits runt den lösning man kom fram till och Johansson och Federley talar om hur skyddade vi kommer att vara med deras kosmetiska tillägg. Att rösta med oppositionen är dessutom ett större mått av "förräderi" än att vägra stödja det egna partiet.
Jag tror att det är något av de andra alternativen som måste till om vi inte ska bli sittande med lagen inom överskådlig framtid.
Funderar man en stund så inser man att socialdemokraternas ställningstagande är allom avgörande. För att något av alternativen 2-4 ska hända så krävs det att massavlyssningen är en tydligt blockskiljande fråga. Det är bara då den kan vara valavgörande 2010.
Om socialdemokratin lyckas framställa sig som kritiska, men lyckas undvika att binda upp sig tydligt mot massavlyssning, så är risken stor för att vi får alternativ nr 5, en ny lag med massavlyssningen något mer reglerad.
Om socialdemokratin är kritisk och gör tydliga uttalanden mot massavlyssning och miljöpartiet, som redan gjort sådana uttalanden, sitter i regeringen eller i vart fall är en viktig del av regeringsunderlaget, så finns alternativet nr 6 inom det möjligas gräns. Av den anledningen applåderar jag uppgörelsen mellan (s) och (mp), det är ett sätt att låsa in (s) i kritiken mot massavlyssningen. Om en sådan operation misslyckas så är risken överhängande att vi får en permanent massavlyssning oavsett valutgången.
Alternativen 2-4 då, upprivande före valet? Jo, all logik säger att det är den enda möjliga utvägen för alliansen och dess partier om de vill vara kvar i regeringsställning, OM de misstänker att frågan kommer att vara levande och stor fram till valet, OCH den är TYDLIGT blockskiljande. Om tydligheten inte finns, om sossarna hummar och mumlar och undviker tydligt ställningstagande, då är den inte lika farlig. Då kan allianssen peka på oenighet mellan de rödgröna och delvis smita undan debatten. Bägge förutsättningarna måste alltså vara uppfyllda.
Detsamma gäller för centern och folkpartiet som bägge riskerar att åka ut. Folkpartiet har under senare år allt mer blivit ett "ordning-och-reda-kontroll-och-batong"-liberalt parti vars väljarkår inte säkert kan antas vara emot lagen, enligt sifo finns det tom majoritet där för, så det är tveksamt ifall folkpartiet har nåt att vinna på att frondera.
Däremot centern har en hyfsad andel väljare som överväger att byta parti baserat på denna fråga, och har en stark kritik invärtes i organisationen.
Centern skulle alltså kunna överväga att frondera mot alliansen om 1. Frågan fortsätter att vara stor i debatten, 2. opinionssiffrorna pekar på att centern ligger nära spärren. I ett sådant läge har centern att välja mellan att gå själva eller att övertala Reinfeldt att backa. För alliansen är bägge alternativen svåra, framstå som enade eller principfasta? För centern ännu svårare, självdö för enigheten, eller splittra alliansen? Självbevarelsedriften går före, de kommer att kräva lagens upphävande och Reinfeldt kommer att vara tvungen att backa hur försmädligt det än känns, för det är enda utvägen om alliansen ska kunna vara ett enigt regeringsalternativ. Dessutom skulle han slippa att simma med FRA som ankare runt halsen i valrörelsen.
Alternativ nr 7 då? Tja, oavsett hur mycket vi hoppas, så är det inte så realistiskt. Även om (pp) kommer in, så är det väldigt stor risk att de rödgröna inte behöver stöd så som alliansen sköter regerandet just nu...
OK, mina slutsatser då:
- SE TILL ATT FRÅGAN INTE DÖR FÖRE VALET
Detta är det allra viktigaste. Alla utfallen ovan förutsätter att det framstår som att det kommer att vara en valfråga. Opinionsbildning, bloggar, demonstrationer, insändare, rubbet. Inte nödvändigtvis oavbrutet på förstasidorna, men den här ruttna fisken ska kastas upp på bordet minst en gång i månaden så att alla känner hur den luktar. - Uppmuntra alla initiativ som kan göra att socialdemokratin binds till ett nej till massavlyssning. Utan att låsa in (s) så är det mesta annat i längden poänglöst. Socialdemokratiska gräsrötter och organisationer kan göra detta genom intern opinionsbildning, miljöpartiet och kanske (v) kan göra detta genom överenskommelser som den häromdagen.
- Kritisera centerns svek. De har gjort bort sig i något de påstod vara deras paradgren, försvaret av den lilla människan mot staten, och de vet om det. Uppmuntra den insikten och påpeka att om de åker ut ur riksdagen så är det pga att de röstat emot en av sina hjärtefrågor.
Andra bloggar om: FRA, övervakning, kontrollsamhälle, samhälle, politik, centern, moderaterna, folkpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet
9 Comments:
Det finns en till sak man ska göra.
visa TYDLIGT för ALLA riksdagsledarmöter att de inte kommer att stå kvar på listorna 2010 om de inte stöder ett borttagande av lagen.
Det är mycket enklare att påverka innom ett parti. (Och det finns alltid folk som vill in i riksdagen.)
Jörgen, jag är faktiskt helt och hållet enig med dig om scenarier och lösningar. Det är precis så det ska ställas upp för att behålla rimlighet och sans och nå resultat.
Bra.
Tyvärr hamnar du lite snett redan i premissen om vilket alternativ som motståndet har i tankarna; vi kör alternativen 1-4 parallellt, inte 1 enbart. Att vi föredrar dem före 6 (och 7) beror enbart på att 1-4 ligger närmare i tiden och har potential att hindra FRA från att koppla in kablarna. 6 och 7 är för sena för det.
En motion enligt punkt 1 kan t.ex. skrivas som att skjuta upp inkopplandet av kablarna tills utredningen är klar, för att vinna tid till valet och göra den aptitligare att rösta på för borgarna, så allt är inte alls svart eller vitt där heller. (ett sånt uppskjutande borde även kunna läggas till regeringens propp med lagändringar vilket skulle hindra att den dras i långbänk)
Det kan t.o.m. lämnas flera motioner med olika grad av radikalitet; från ett enkelt uppskjutande till att riva FRA, salta jorden på Lovön, flytta all utrustning till nationellt superdatorcentrum och ställa regementschef Åkesson inför riksrätt för förräderi.
Den sistnämnda lär inte gå igenom, men den borde vara rätt kul att författa. ;-)
Movex-JörgenL?
@Rickard:
Det är så klart att man ska försöka att stoppa redan innan sladdarna är dragna, men jag skulle bli väldigt förvånad om det lyckas motionsvägen.
Det kan dock vara en bra strategi för att upprätthålla intresset och få presstäckning, och ev. låsa (s) ytterligere, så läng det inte ger en backlash i form att s börjar kompromissa med alliansen och desavouerar avtalet med mp...
Med ökad press följer enklare opinionsarbete och förhoppningsvis tydligre skiljelinjer, och det ökar chanserna för punkterna 2-4.
Så, ja, det är nog en bra strategi.
@Leo: Nej, har aldrig jobbat med stora standardsystem och vill aldrig heller... ;-)
hörrö Jörgen, klokt tänkt men harru tänkt på att det kan drivas fram en splittring inom alliansen där grupperingar bildas som tycker att det är viktigare att försöka bevara möjligheten för alliansen att vinna nästa val och därför uppmanar sina alliansledamöter att rösta för en motion som fäller lagen i höst där dessa ledamöter också kan räkna med stöd internt vid nomineringar inför nästa val?
@anonym:
Möjligt, men tveksamt om det ger utfall som stöd för en rödgrön motion. Däremot kanske som en samverkande orsak till punkterna 2-4.
Reinfeldt skulle var dum om han låter det framstå som att han blir besegrad av ett sånt internt uppror, då kommer han att göra det till en kabinettsfråga, hans ledarskap tål inte mera ifrågasättanden nu, inte heller alliansenigheten.
Om det ändå hotar så kommer dom att göra en bedömning ifall det går att piska in avvikarna. Om dom tror att grupptryck (vuxenmobbing) har möjlighet att lyckas så kommer det att göras med full kraft, med påståenden om att en sån splittring skadar alliansen mer än vad FRA-lagen gör.
Om de bedömer att det ändå, trots det, kommer att hoppa av tillräckligt många, så kanske Reinfeldt backar och drar tillbaka lagen, men det är verkligen ett chickenrace, och de riksdagsmän som gör det kommer inte att bli nominerade igen. se tex attityden hos kd-riksdagsmannen Ingvar Svensson. Det skulle uppfattas som att ge efter för utpressning och ses som att man satte ett exempel som kunde användas i andra frågor sen. Kan inte se att det har några möjligheter att lyckas, de som gör det skulle få bära hundhuvudet för att ha fällt regeringen..
Realiteten i partiväsendet är att partierna nominerar riksdagsmän, väljarna bara bestämmer ordningen på listorna, och ingen partiledning vill ha opålitliga riksdagsmän på valsedlarna, det slår undan benen för hela systemet så som det funkar idag.
Det kokar ner till om det är tillräckligt många som är beredda att ge upp sin politikerkarriär på den här frågan, och jag tror inte det är det.
Visst ligger det mycket i ditt resonemang. Frågan är bara hur det ser ut inom allianspartierna. Det finns ju te x många lokala partigrupper inom alliansen som är emot FRA-lagen. Kan det motstånd som finns vara tillräckligt starkt för att vid partistämmor i framtiden stärka ev nej-röstare inför kommande riksdagsval. Det är ju ändå inom partierna som man bestämmer partiets politik, en partiledning kan inte gå emot stora delar av partiet allt för mycket och just nu tror jag det ser rätt illa ut t ex inom centerpartiet. Man får heller inte glömma bort att ungdomspartierna har starka röster som kommer att kunna ha ett stort inflytande vid kommande partistämmor och också vara aktuella för riksdagsplatser vid nästa val. En sån som Ingvar Svensson riskerar ju att åka ut med huvudet före genom sin uppenbara arrogans. Vad tror du om detta?
Post a Comment