2008-08-10

Vem äger bilden av mig själv?

Med anledning av FRA debatten har jag funderat lite över vad det där med integritet och integritetskränkning egentligen handlar om.

Vad är det som gör att vi reagerar så starkt mot att staten ska ges teknisk möjlighet att avlyssna vår kommunikation?

Är det att vi håller på med olagligheteter som vi är rädda ska avslöjas? Knappast, så många allvarliga lagbrytare finns det nog inte så att 51% ska vara negativa mot lagen. Rent-mjöl-i påsen-argumentet har väl avfärdats tillräckligt många gånger redan, alla känner obehag ifall det vet att deras pinsamheter avlyssnas och registreras, de som argumenterar för FRA-lagen brukar snarare peka på att risken för att nån ska intressera sig just för dina pinsamheter är försvinnande liten. Men att de säger så tyder ändå på att de skulle tycka det var obehagligt att någon faktiskt läste deras kommunikation.

Nej, jag tror att det i grunden handlar om ett behov att välja vem vi ger förtroenden, därför att det är en del av den grundläggande sociala interaktionen mellan människor.


Vi människor är sociala djur och givandet av förtroenden, att avslöja vem vi egentligen är, är en viktig del av spelet mellan oss. Att ge och få förtroenden är en oerhört viktig symbolhandling i vårt umgänge, det är en markör för graden av vänskap.

När man träffar en person för första gången så pratar man om vädret eller nåt liknande, det avslöjar väldigt lite om vem man egentligen är. Med tiden när man fortsätter att umgås, berättar man mer och mer om sig själv och sina tankar, allt eftersom man känner att tilliten till den andra ökar.

Det är därför vi känner oss så kränkta av att riskera att bli avlyssnade, vi känner att någon okänd, ansiktlös, får möjlighet att "kapa" information som vi normalt sett bara lämnar ifrån oss till våra förtrogna. Det gör att vi känner oss avklädda och utkastade nakna på en estrad där vi inte själva kan styra hur mycket av oss själva vi vill lämna ut till publiken.

Om staten ska ges möjlighet att avlyssna den kommunikation vi har med våra närmaste vänner, eller kanske till och med sånt som vi inte ens delar med oss ens till dem, så kan vi inte känna oss bekväma med det om vi inte har minst samma förtroende för staten som vi har för våra närmaste vänner.

FRA-lagen skulle inte vara ett problem om vi litade på att staten var en i alla lägen obrottsligt lojal vän, men det är en omöjlighet, för staten är representerad av vanliga människor med svagheter vi inte känner till, och att göra det möjligt för dessa statens representanter att följa all vår korrespondens och allt vi skriver och läser på nätet motsvarar att ställa oss nakna på torget medan våra tankar listas på en skärm ovanför vårt huvud.

Jag vill välja vem jag låter lära känna mig på djupet, och den som jag låter göra det ska förtjäna förtroendet. Annars känns det som en intellektuell våldtäkt, att någon tilltvingar sig sånt som är avsett att ges som en gåva som tecken på tillit. Det är att "stjäla" sånt som normalt sett är tecken på vänskap.


Andra om: , , , , ,

2008-08-07

Hur i hela friden överlever vi?

En sak som inte klargjorts under hela FRA-sebatten är:

-Hur kan vi klara oss i dagsläget?

Just nu finns enligt FRA ingen kabelspaning. Vad har det orsakat för problem för Sverige?

Såvitt jag har märkt har det inte inträffat några allvarliga incidenter, eller?

Med tanke på hur utbrett internet redan är och har varit i ett antal år så borde väl redan all relevant trafik sedan länge redan flyttat över dit i den mån det är tekniskt möjligt.

Det vore ialla fall den logiska slutledningen med tanke på att det dels är förbjudet att spana på, dels är oerhört mycket lättare att kryptera och på andra sätt dölja sin trafik där än per radio.

Om det då är så att vi idag klarar oss ganska bra med det FRA redan får spana på, så kan man väl ifrågasätta ifall det finns anledning till ett så allvarligt ingrepp i demokratiska fri- och rättigheter som FRA-lagen utgör?


Andra om: , , , ,