2008-01-22

Ett försök att sammanfatta diskussionen.

Efter att ha följt debatten runt ifall upphovsrätten behöver reformeras eller inte, känner jag att jag behöver sammanfatta de olika argumenten lite.

Upphovsrätten består i princip av två huvuddelar:
1.
Den ideella rätten, som ger upphovsmannen rätt att anges som källa, och förhindrar att någon annan utger sig för att vara upphovsman. Går tillbaka till en urgammal princip om: ”Äras den som äras bör” som det uttrycktes i Västgötalagen. Ingen i den aktuella debatten ifrågasätter detta.
2. Exemplarframställningsmonopolet, alltså upphovsmannens rätt att bestämma över hur hans verk får användas efter att det väl är publicerat. Detta är det som ifrågasätts i debatten.


Förespråkarna för att behålla exemplarframställningsmonopolet för fram i princip tre argument:

1. Stöld! Det är ju deras upphovsmannens musik/text/bild! Argumentet utgår från att exemplarframställningsmonopolet är en moralisk rättighet som säger att den som skapat ett verk fullt ut bestämmer över det även sedan det publicerats och att den som inte respekterar det är omoralisk och begår moraliskt sett motsvarigheten till stöld. Denna grundsyn ser upphovsrätten som en egendomsrätt.
2. Ingen vill skapa om man inte får betalt. Detta argument bygger på uppfattningen att skapande med kvalitet främst utförs av den som har det som yrke och att detta inte är möjligt utan exemplarframställningsmonopolet.
3. Musikbranschen är i kris med hotade arbetstillfällen som följd och det är fildelningens fel.


Kritiken mot exemplarframställningsmonopolet kan delas upp i flera ideologiska huvudlinjer:

  1. En libertariansk.
    Den bygger i grunden på den liberala principen om rätten till frihet och att ingen får utöva tvång mot någon annat än för att förhindra att någon annan utövar tvång mot honom.

    Därifrån härleder libertarianen rätten till egendom, som libertarianen ser som ett sätt att lösa konflikten om begränsade resurser. Den som tar i bruk jord eller föremål som tidigare inte är ägda blir deras rättmätiga ägare.

    Deras kritik mot upphovsrätten är i princip att information skiljer sig från materiella ägodelar på avgörande sätt. Äganderätten är ett verktyg för att reda ut vem som har rätten till begränsade resurser.

    Information är oändligt duplicerbar, och om man tillåter att en ”ägare” ska kunna kontrollera användningen av informationen så innebär det att man ger denna ägare rätt att genom tvång hindra var och en som känner till informationen att sprida den vidare.

    Jämför med att äga en stol. Säljer du stolen så har du ingen rätt att kontrollera vad den nye ägaren gör med den och i och med att du sålt den så kan du inte själv använda den längre. Säljer du information så kan du fortfarande själv använda den och samtidigt ha rätt att kontrollera hur den används enligt upphovsrätten.

    Publicerar du information så säger upphovsrätten att du kan utöva tvång mot var och en som tar del av den, i den mening att du har rätt att hindra dem att använda den eller föra den vidare, vilket dessutom blir en begränsning i yttrandefriheten.

    Därför uppfattar den libertarianske upphovsrättskritikern upphovsrätten som en inskränkning i äganderätten och i den personliga friheten.

  2. En utilitaristisk.
    Utilitarismen är en filosofigren som ser till den totala nyttan med olika företeelser. I denna tradition ses upphovsrättslagstiftningen som en bestämmelse med ett ändamål, inte som en moralisk princip.

    Den utilitaristiska kritiken menar att exemplarframställningsmonopolet kanske hade en plats i en samhällelig och teknisk situation när kopieframställningen var dyr och krävde stora investeringar. Då behövdes ett regelverk för att tryckaren/förläggaren skulle våga göra de investeringar som krävdes för att trycka en upplaga av en bok eller pressa skivor. Staten gav därför ett tidsbegränsat monopol för att garantera att ingen annan tog vinsten genom att trycka piratupplagor på de verk som visade sig säljbara. Detta var alltså ett sätt att premiera de som tog den ekonomiska risken, eftersom man ansåg att det annars skulle begränsa tillgången till böcker (från början).

    Den utilitaristiska kritiken menar att denna tekniska och samhälleliga situation inte längre finns och att exemplarframställningsmonopolet är kontraproduktivt i dagens samhälle när det bara konserverar ett fördyrande sätt att distribuera digitalt material.

    Utilitarister brukar också påpeka att den upphovsrätten tidigare alltid handlat om framställning av kopior för försäljning, inte ”ideell” kopiering mellan privatpersoner.

    Utilitaristen avvisar inte argumentet ”Utan upphovsrätt blir det inget producerat” som irrelevant, utan bemöter det istället genom att påpeka att det skapades kultur även innan upphovsrätten och att det skapas en massa också idag utanför upphovsrättsskyddet, eller att betalning per kopia helt enkelt är en överspelad form som inte fungerar i ett samhälle med bredband.
    • En marknadsekonomisk-utilitaristisk. Denna kritik bygger på att den som arbetar under ett monopol slutar att fokusera på att minimera kostnaderna för sin produktion och istället maximerar inkomsterna. De ser skivindustrin som en sådan monopolaktör i och med att de har ensamrätt på distributionen av en artists skivor och menar att om konkurrensen fungerat så hade industrin letat efter det billigaste sättet att producera och distribuera, och dessutom genom detta tillfredsställt kundens önskemål om leverans på ett media som enkelt kan användas på ett sätt som kunden efterfrågar, dvs kan laddas in i mediaspelare av olika slag. Industrin som helhet är dessutom ett oligopol eftersom det är ett fåtal stora bolag som delar på marknaden och det ger mycket små möjligheter för nya aktörer att ta sig in eftersom de fyra stora äger i stort sett alla utgivningsrätter på befintliga verk.

      Den på senare år skärpta upphovsrättslagstiftningen är ett försök av en industri med en föråldrad affärsidé att skydda sina monopolvinster istället för att anpassa sig. Denna linje ser fri kopiering som ett sätt att bryta detta distributionsmonopol. Om konkurrensen innebär att mediaindustrin går omkull eller upphovsmännen blir utan inkomster, så handlar det om att de får se till att hitta en affärsmodell som innebär att de hittar andra sätt att tjäna pengar än per kopia. Eftersom det finns en efterfrågan på nya verk så borde upphovsmännen kunna hitta sätt att tjäna pengar på denna efterfrågan.

    • En vänster-utilitaristisk.
      All digitaliserad kultur finns nu i oändlig tillgång utan att det i princip kostar något. Låt alla få tillgång till detta, det innebär ett ökat välstånd för en enorm massa människor. Internet borde vara som ett gigantiskt offentligt bibliotek. I den mån det innebär att kulturproducenterna blir utan inkomster så kan samhället gå in och stötta dem.

    • En ”hacktivistiskt”,
      tydligast formulerat av Piratpartiet.

      Är utilitaristisk, så till den grad att man tar till sig argument från alla lägren, även de strikt libertarianskt principiella ifall man tycker att de fungerar, teknokratisk i så avseende att "fungerar" är ett viktigt ledord.

      Har i grunden lånat sin syn på arbete, upphovsrätt och ägande av rättigheter från open-sourcerörelsen som ser att allt kreativt arbete i större eller mindre grad bygger på möjligheten att inspireras, förbättra och låna, och att en ”gåvo-ekonomi” i vissa sammanhang kan vara effektivare än en kommersiell.

      Den här ståndpunkten accepterar delar av upphovsrätten, där den fungerar utan oacceptabla konsekvenser, som en bestämmelse med vissa effekter, men vill inskränka den till dess ursprungliga mening, dvs att exemplarframställningsmonopolet endast ska gälla kommersiell användning, att citaträtten utvidgas så att konstnärlig kreativitet inte hämmas av att man inte får använda andras verk i nya sammanhang, och att skyddstiderna kraftigt begränsas.

      Moraliska principer är personlig frihet, men också en systemkritik gentemot dagens situation där vinsterna från kreativt arbete inte tillfaller den som utför det utan till företag som snyltar på kreatörerna. I detta ligger också en moralisk ståndpunkt som säger att om någon använder ett verk kommersiellt så ska upphovsmannen ha del av vinsten. Det finns också ett moraliskt arv från open-source-rörelsen som handlar om att ”ära den som äras bör”, alltså den ideella upphovsrätten.

Gemensamt för alla de kritiska inställningarna är en antikonservativ grundinställning, att det handlar om att reformera en föråldrad företeelse till att passa in i ett modern samhälle, och en önskan om att försvara grundläggande demokratiska värden, eftersom upprätthållandet av de gamla lagarna på området skulle kräva oacceptabelt stora ingrepp i den personliga integriteten, exempelvis avskaffandet av rätten att kommunicera privat.


Var står jag då själv i allt detta?

I huvudsak så befinner jag mig nog i det ”hacktivistiska” lägret. Jag är demokrat och frihetsälskande, men jag är inte liberal i gängse politisk mening och jag tror på att kollektiv av individer som väljer att samarbeta ofta är starkare än summan av individerna för sig därför att de inspirerar varandra att arbeta för ett gemensamt bästa. Statskritisk för att jag vet att man inte i varje läge kan räkna med att staten och dess representanter är goda. Därför är argumentet om personlig integritet viktigt för mig.

Jag är i huvudsak utilitarist, det är viktigt att de principer man väljer att låta styra samhället faktiskt fungerar i verkligheten och inte ger dåliga konsekvenser. Olika principer måste därför balanseras för att ge bästa möjliga utfall för så många som möjligt men utan att det för den skull ger orimliga konsekvenser för en minoritet.

Jag är av uppfattningen att man inte kan tillämpa ägande som princip för information av ungefär samma anledning som libertarianerna är det. Information som är utsläppt kan inte kontrolleras till fullo. Rent moraliskt kan man inte hävda äganderätt till information. Däremot kan man tänka sig vissa monopolrättigheter för kopieframställning under en begränsad tid, så länge de inte innebär att människors rättigheter att kommunicera fritt beskärs. Ett begränsat förbud mot kommersiell användning innebär inte såna orimliga konsekvenser eftersom det kan upprätthållas utan att göra intrång i vars och ens privatliv.

Jag tycker att det finns en moralisk skyldighet att dela med sig om man använder någons arbete för att tjäna pengar. Däremot så tycker jag att det ska finnas en stor frihet att använda någon annans verk som råmaterial i sitt eget skapande. Sampling och liknande är också en konstform i sin egen kraft som inte ska hämmas av upphovsrätten till råmaterialet.

I frågan om monopolsituation så tycker jag att det inte är någon tvekan om att såna mekanismer styr distributionsindustrins agerande. En distributionsindustri som inte längre behövs när man med sin dator kan göra det som det behövdes en studio för miljoner kronor till tidigare, och distribution som i princip är gratis jämfört med att skeppa plastbitar per lastbil. De är främst ute efter att slippa sänka sina priser, inte att vara effektiva, och enda möjligheten att agera på ett sådant sätt som de gör är att man inte behöver vara rädd för konkurrens.

I praktiken drabbas de istället av en konkurrens de inte förutsett, att folk lägger sina pengar på andra nöjen istället, vilket förklarar en stor del av de senaste årens nedgång i skivförsäljning. Men de stora skivbolagen är så fastväxta i sina strukturer att de inte längre klarar att anpassa sig till en ny verklighet.

Frågeställningen om vad kreatörer ska leva på är inte så svartvit som förespråkarna för den gällande lagstiftningen hävdar. Att ha stora inkomster från försäljning av kopior är en historisk parantes, ett ”möjlighetsfönster”, som i princip stängs så fort ens verk kan digitaliseras utan att upplevelsen försämras.

Efter den punkten måste man inse att det är ett passerat stadium och börja fundera på andra affärsmodeller. Att begära statens hjälp att upprätthålla en föråldrad affärsmodell är att försöka sticka huvudet i sanden och förneka verkligheten. Antingen får man hitta sätt att sälja något som folk är beredda att betala för, tex. bekvämlighet eller exklusivitet. Eller så får man inse att man bara kan ha kontroll fram till att man publicerar och på olika sätt se till att ta betalt för det. Eller så ser man till att bli en del av gåvoekonomin och släpper sitt material mot att man i gengäld blir känd och uppskattad och därmed kan ta bättre betalt för direkta tjänster, t.ex. konserter eller föredrag.

I grunden handlar det nog om att jag ser en teknisk utveckling här som inte kan rullas tillbaka med mindre än att man accepterar en omfattande försämring av demokratiska grundprinciper vad gäller rättssäkerhet och privatliv.

Jag vill snarare vara en del av den utvecklingen än en som nalkas framtiden med ändan före. De problem som kan uppstå på vägen kommer att lösas. Människan har en inneboende drift att skapa, och det finns en allmän efterfrågan på det kreativa människor gör. Kanske det blir färre som kan ha det som jobb i framtiden, kanske inte. I vilket fall ska man inte förakta det som de gör som gör något av kärlek till sin konst, utan tanke på ekonomisk ersättning i första hand. Ibland skapar de stor konst, och då kommer de att bli belönade för det. Kanske inte med miljoner pengar, men med folkets uppskattning och en efterfrågan på deras tjänster i kommersiella sammanhang.






Andra bloggar om: , , , ,

2 Comments:

Anonym said...

Instämmer helt. När man ser argumenten så här strukturerat är det svårt att förstå hur någon som inte är del av skivbolagsindustrin kan vara för dagens, eller tom en hårdare, upphovsrätt. Fast det kanske inte är så, de kanske bara lurar oss att tro att vi är i minoritet...

Anonym said...

Jup, bra. Men jag skulle nog från början dela upp och generalisera exemplarframställning.

1) Tidsbegränsad rätt att kontrollera kommersiell kopiering, distribution och framförande.

2) Tidsbegränsad rätt att kontrollera privat (icke kommersiell) kopiering, distribution och framförande.

Du gör uppdelningen senare, men den kunde göras på en gång, för det är väldigt få som ifrågasätter 1, ungefär lika få som ifrågasätter ideell upphovsrätt.

Sen kan jag ju alltid gnälla på bruket av libertarian... Men det är trotts allt ganska OT :-)