Ohederligt inlägg om heder i Sydsvenskan

I dagen Sydsvenskan skriver Andreas Ekström att han tycker att fildelningsdebatten förs utan heder. Jaha, tänker jag först, ytterligare en som retar sig på upphovsrättsindustrin, men så läser jag vidare, och inser att det inte var så han menade…

Nej, Andreas tycker att vi som tycker att upphovsrätten bör moderniseras är ohederliga i vår argumentation, och han exemplifierar med ett antal argument som framförts från den kritska sidan, argument som Andreas inte förstår, eller möjligen inte vill förstå. Redan i ingressen sätts tonen när han kallar fildelare för ”filtjuvar”. Hans främsta argument för sin attityd är frågan om ”kreatörernas rätt till ersättning för sitt jobb”.

Dock väljer han att inte nämna ett par av de viktigaste argumenten som framförs, och det gör hans kolumn tydligt tendentiös.

Ett par viktiga argument som han väljer att inte kommentera är till exempel att ifall man menar allvar med att upprätthålla förbudet mot fildelning så måste man också ge upp rätten att kommunicera privat över nätet.

Fildelning sker ju nämligen genom privata meddelanden mellan olika användares datorer med i grunden samma teknik som mail och chat. Om man verkligen ska upprätthålla en sådan lag är det enda sättet att inspektera allt innehåll som skickas och försöka se vad som är upphovsrättsskyddat eller inte.

Analogt med att Posten skulle öppna och läsa igenom alla brev för att se ifall nån skulle skrivit av en upphovsrättsskyddad bok.

Om man alltså tänker sig att upprätthålla förbudet mot den fildelning som sker på ickekommersiella grunder mellan enskilda användare så får vi offra grundlagsskyddade rättigheter, och det är det helt enkelt inte värt, inte bara för att skydda en föråldrad infrastruktur i form av en industri som inte hängt med i den tekniska utvecklingen.

Om man inte tänker sig att lagen ska upprätthållas så bör den avskaffas. Lagar som alla struntar i är inte bra för respekten för lagar i allmänhet. Nu har vi en lag som en majoritet av alla som har möjlighet till det bryter mot.

Ungdomar diskuterar i forum på nätet vilka strategier man ska ha ifall polisen kommer, hur man krypterar sin hårddisk, och lär sig av folk med erfarenhet från polisförhör att man aldrig ska erkänna någonting över huvud taget.

Ett annat mycket viktigt argument som han inte berör är att lagstiftningen konserverar ett system som innebär att en tekniskt sett onödig mellanhand, mediabolagen, får statens hjälp att behålla sin position och kontroll över marknaden, fastän det finns mycket effektivare sätt att distribuera digitala produkter än att pressa dem på plastbitar.

Som konsumenter betalar vi idag ett markant överpris för deras produkter tack vare att det sitter skyddade bakom en lagstiftning som de lyckats lobba fram, mer eller mindre utan ordentlig debatt.

Kreatörerna som han säger sig värna om, får mindre än 10% av priset på en skiva, resten fastnar på vägen, det mesta hos en industri som inte längre har något existensberättigande.

Andreas undrar hur man kan ursäkta lagbrott. Det är såklart en giltig fråga, men om en lag uppenbarligen ger dåliga konsekvenser för samhället, är omöjlig att upprätthålla utan att kränka mänskliga rättigheter och inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet, och dessutom i alla försök till vetenskapliga undersökningar visar sig vara utan brottsoffer, då är det väl inte så konstigt att folk tycker det är en korkad lag som man kan strunta i.


Andreas menar att anledningen till att upphovsmännen själva hörs så lite i den här debatten är att de är rädda att bli mobbade.

Det tror jag är ett felslut, jag tror snarare att kreatörer också inser att deras tjänster alltid kommer att vara efterfrågade och att de, just för att de är kreativa, också inser att det alltid kommer att gå att hitta på modeller för dem att kunna ta betalt så länge de gör något som folk vill ha.

Nej, anledningen till att det är industrin som skriker högst i den här debatten är nog just att det är de som ser att just deras roll är överflödig.


Han menar också att skivaffärernas nedläggning visar att skivförsäljningen har fallit drastiskt och att detta är fildelningens fel. Det återstår väl att bevisa.

Huvudanledningen till nedläggningarna är väl trots allt att folk numera köper sina skivor på nätet, från cdon och liknande ställen. Det är möjligt att skivförsäljningen i någon mån påverkats av illegal nedladdning, men samtidigt visar undersökningar att de som laddar ner mest också köper mest och att det ökade musikintresset gör att musikbranschen som helhet fortsätter att gå bra.

Folk kanske köper mindre skivor, även om ingen lyckats bevisa att det har med nedladdningen att göra., men de lägger istället mer pengar på att gå på konsert. Bägge sakerna gynnar musiker.


Och så till frågan om stöld eller inte. Andreas menar att fildelning är en stöld av en tjänst.

Nåja om han vill omdefiniera ordet stöld till en ny betydelse så får han väl försöka med det, men ”stöld” har i alla tider varit reserverat för att beskriva att man tar en sak ifrån någon annan. Att kalla fildelning för stöld är att bända och vrida betydelsen av ordet för att man vill koppla ihop en företeelse man inte tycker om med något starkt negativt.

Det nyskapade ordet ”filtjuvar” illustrera ju just det, och dess logiska betydelse är ju i sammanhanget absurd. En ”filtjuv” är ju enligt all logik någon som tar ifrån någon en fil, och jag tror ingen skulle hålla på med fildelning ifall filen som kopierades försvann från datorn där den fanns…


”Den som vill ändra på något i samhället – ett värderingssystem, en lag, en tradition – har historiskt sett haft bevisbördan” säger Andreas. Det är sant, och det tycker jag görs på många ställen, bla. här på min egen blogg. Däremot så har upphovsrättslagstiftningen skärpts alltmer grundat på mediaindustrins lobbying under en lång följd av år till att omfatta allt mer och under allt längre tidsperioder.

Var har debatten om detta förts? Från början handlade exemplarsframställningsmonopolet endast om kopior för försäljning och skyddstiderna var oerhört mycket kortare än idag. Vem har motiverat den förändringen i en öppen debatt?

Till slut avslutar Andreas sina önskemål om en hederligare debatt med ”Dumskallarnas sammansvärjning är slutligen här.” Tja, det kan man väl kalla ett hederligt inlägg i en seriös debatt om man vill…

Andra bloggar om: övervakning,
fildelning, kontrollsamhälle, samhälle, politik