2008-07-12

Centern vrider sig som en mask

I en debattartikel i GP skriver centerpartisterna Anders Flanking (partisekreterare), Annie Johansson (riksdagman) och Lars Weinehall (ordförande centerpartiets öppenhetsgrupp) under rubriken "Regeringen måste bli lyhörd för integriteten".

Den omedelbara reaktionen är väl att man tänker:
- Jaha, har ni kommit på det nu, efter att ha röstat igenom massavlyssning av svenska folket? Kunde ni inte tänkt på det för några veckor sen?

De inleder sin artikel med "
Centerpartiet har under en lång tid investerat mycket energi och förtroendekapital i integritetsfrågor. "
-Jo, vi vet, och det förtroendet försvann fullständigt den 18 juni!, är väl det enkla svaret på ett sånt påstående.

Vidare skriver de:"Centerpartiet anser fortfarande att integritetsfrågorna är ett av de viktigaste områdena vi har att arbeta med framöver. "
-Sant, men vi undrar ju förstås ifall det vidare arbetet kommer att kännetecknas av samma principfasthet som arbetet inför FRA-lagen...

Helt uppenbart är centern skakade och rädda, och det verkar som att partiet plågas av inre konvulsioner efter att ha tvingats rösta mot sin påstådda övertygelse.

Man hävdar i artikel ett antal ytterligare plåster att sätta på FRA-lagen. De föreslår bland annat om den parlamentariska kommiten som ska följa FRA fram till "kontrollstationen": "Kommittén bör förutom parlamentariker bestå av friare debattörer men också utav myndighetspersoner som har att hantera känslig information." Man undrar ju vilka "fria debattörer" de tror vill sitta i en sådan kommité? Jag har inte sett någon annan åsikt bland "fria debattörer" än att lagen ska rivas upp omgående, och med den inställningen kan jag inte se hur man kan sätta sig i en kommité med uppgift att granska hur lagen fungerar.

Vidare ansluter sig centern nu till tanken om en "sanningskommision" för att utreda om FRA är att lita på. Den logiska kullerbyttan är ju att man väl normalt tar reda på sånt innan man ger utökade befogenheter till en myndighet. Ska det uppfattas seriöst så krävs det faktiskt att man river upp lagen först.

De föreslår också konstitutionella ändringar: Att personliga integriteten grundlagsfästs och en författningsdomstol. De väljer därmed i likhet med Maud att ignorera det faktum att det redan finns grundlagsskydd för i vart fall brevhemligheten som de valde att ignorera med FRA-lagen.

Författningsdomstol i all ära, men juristerna där skulle sannolikt gjort samma bedömning som juristerna i lagrådet gjorde, det finns inga hinder att stifta lagar som ställer grundlagen åt sidan i dessa frågor.

Problemet är snarare att både grundlagen och europakonventionen läcker som såll i dessa frågor, genom att det finns öppningar för att ställa grundrättigheterna åt sidan med vanlig lag. Tyvärr finns det tillfällen då detta är nödvändigt, därför finns dessa kryphål och så länge det räcker med enkel majoritet finns alltid en risk att de missbrukas.

En effektivare rättighetsreform hade sannolikt varit att göra det svårare att ställa grundlagsbestämmelser åt sidan genom vanlig lag, exempelvis genom att ställa krav på en större kvalificerad majoritet i såna fall då konflikt finns med grundbestämmelsen. Det är stötande att som i FRA fallet, brevhemligheten ska kunna upphävas med några få rösters majoritet. En sådan reform skulle sannolikt vara till större försvar för medborgerliga fri och rättigheter än en författningsdomstol.

De avslutar sin debattartikel med: "Vår självkritik ligger i att mycket mer behöver göras. Regeringen måste bli mer lyhörd för att värna den enskilde. Under året som kommer ges stora möjligheter att visa att man tydligt står upp för den enskildes rätt till privatliv."

De har alltså beslutat om massavlyssning av svenska folket men "mycket mer behöver göras" ...
Det fanns en sådan möjlighet den 18 juni, ni tog den inte då, varför skulle vi tro på att ni tar såna möjligheter i framtiden?

Patetiskt, var ordet.



Andra om: , , , , , , , , , ,





2 Comments:

Bo Larsson said...

Här belyses brister i det demokratiska systemet som kommit i dagen genom FRA-lagen. Grundproblemet är att det måste finnas en mer direkt mekanism för att överföra folkviljan till beslut och lagstiftning. Detta kan inte ersättas av vare sig författningsdomstol, vilken precis som Jörgen påpekar även den kan missbrukas precis som Lagrådet gällande FRA-lagen, eller en större majoritet i riksdagen. Troligen är detta grundproblem huvudorsak till politikerförakt i allmänhet, nedgång i partiernas medlemsantal och minskat röstdeltagande i riksdagsval. Medborgare upplever inte att de har lättillgängliga möjligheter att direkt påverka politiken vilket tydliggjorts med all önskvärd tydlighet i FRA-frågan. När riksdagsledmöter och regeringen är så förblindade att gradvis börjar glida bort från fundamentala och självklara demokratiska värden utan att de själva verkar riktigt förstå att så är fallet, är samhället inne på en mycket farlig väg. Den enda garantin för att de oantastliga demokratiska värdena som bär upp ett fritt samhälle, och som i bästa fall finns uttryckta i en grundlag, inte försvagas eller bryts ner, är inte Europakonventionen eller någon annan övermyndighet vilka också kan missbrukas eller korrumperas, utan folket. FRA-frågan har aktualiserat behovet av en genomgripande reform för att åter föra in de mest grundläggande demokratiska värdena i hjärtat av de politiska skeendena och strukturerna. I grundlagen står att "all makt utgår från folket", vilket tydligt anger att både riksdag och regering egentligen ska fungera som folkets tjänare för att uttrycka folkets vilja. Något liknanande står i riksdagsordningen där det klargörs att riksdagen ska representera och uttrycka folkets vilja. Dessa pelare i vår demokrati har misstolkats och förvridits till oigenkännlighet där man i FRA-frågan får intryck av att det i grundlagen istället står, "all makt utgår från några personer i regeringen som står under inflytande av främmande makt (USA) och har rätt att tvinga sin makt på folket genom att använda totalitära tvingande metoder i riksdagen (sk partipiska). Och sen står politiker där som nickedockor och förundras över politikerförakt och sviktande röstdeltagande. Det är ett illavarslande tecken när politiker börjar bli så avtrubbade att de istället för att lyssna på folkviljan och dra tillbaka ett felaktigt lagstiftningsbeslut som FRA-lagen, ihärdigt odlar sina "1984-talanger" för att ändra värdeskalan så att massövervakning ska uppfattas som något annat än det är. Det är också allvarligt när det inte finns mer direkta medel än opinionsyttringar från folket för att rätta regering och riksdag när de bryter mot grundlagen, vilket förutom FRA-lagen också består av att de inte representerar och uttrycker folkets vilja. Detta accentueras än mer när folket så tydligt uttryckt sin vilja som i FRA-frågan och regering och riksdag ändå vägrar att lyssna och rätta sitt misstag. När de som är satta i regeringsställning inte själva har omdömet att levandehålla själva innehållet i demokratiska fundamenta utan bara med yttersta knapphet i det rent formella (det gjorde Hitler också (utan några andra jämförelser)) måste de bytas ut. Med den folkopinion som nu finns bör man kunna formulera och tvinga fram strukturella förändringar för att folkets vilja ska, som riksdagsordningen menar, representeras och uttryckas av riksdagsledamöterna istället för att som nu att riksdagsledamöterna antingen uttrycka sin egen personliga åsikt eller alliansens eller partiledningens i riksdagsbesluten. Den konkreta politiska strukturen vi har idag med blockpolitik, representativ demokrati genom riksdagsval där politikens utformning läggs fast vid partistämmor och där medborgarna sen får rösta på det alternativ som de tycker är bäst är en distorsion av den egentliga innebörden i grundlagen och riksdagsordningen. Den innersta betydelsen i dessa förverkligas inte med dagens system. Därför har vi politikerförakt och därför har vi FRA-lagen än så länge. Detta måste naturligtvis förändras. Förslag på hur tas tacksamt emot och bör debatteras. Ett kontroll system borde t ex införas för att se till att varje riksdagsledamot tjänar folket och verkligen reprenterar och uttrycker folkviljan i varje riksdagsbeslut och omedelbart kan avsättas (med straffpåföljd) om han eller hon inte korrekt utför sitt i riksdagsordningen föreskrivna uppdrag. Detta skulle tvinga varje riksdagsledamot att vara extremt lyhörd för folkviljan. Man måste komma ihåg att demokratins struktur och funktion inte är något som någon bestämt ovanifrån utan något som folket sätter ramarna och reglerna för i varje given stund. Men medborgarna kanske behöver hjälp att återfå den insikten efter år av missförhållanden inom politiken. Där kan bloggosfären göra sitt.

Markus "LAKE" Berglund said...

Som jag sagt tidigare, vissa dagar skäms jag faktiskt över at kalla mig Centerpartist. Men vi ger inte upp utan kämpar vidare!

Centeruppropet - partiets interna opinion formerar sig tillsammans

Stöd oss gärna!