2011-01-09

Partiledarrollen i Piratpartiet

Med anledning av Ricks inlägg om "Blue Fire" så har jag funderat lite runt detta med partiledarrollen i Piratpartiet.

Det verkar uppenbart att Rick uppfattat det som att det finns folk som tar varje tillfälle i akt att hugga honom i ryggen.

Det får mig att undra om detta är något unikt för Piratpartiet eller om det är så i alla partier?

Min gissning är att det nog finns i alla större organisationer, men att Piratpartiet i sin struktur har några egenskaper som förvärrat situationen för partiledaren, och kanske gör rollen omöjlig att inneha i längden, kanske oavsett vem som sitter på den stolen..


Rick har en stark auktoritet i partiet som baserar sig i att han är Grundaren och har länge kunnat driva ideer om hur saker ska vara enligt eget huvud utan att någon på allvar kunnat hota dem. Samtidigt så har det funnits många som haft andra ideer om vad som vore det bästa för partiet som upplevt att deras ideer stoppats bara för att Rick varit emot, inte för att det funnits starka sakargument. Sånt skapar naturligtvis antipatier och frustration eftersom dessa inte känt att de förlorat debatten på svagare argument utan enbart för att just Rick tyckt annorlunda. Som jag ser det så är detta ett resultat av att Ricks auktoritet, trots att den varit stor, inte har byggt på en demokratisk legitimitet som är allmänt respekterad.

Demokratisk legitimitet är det som gör att aven den som förlorar tex en omröstning accepterar utfallet, eftersom man då vet med sig att man inte har majoritetens stöd för sina argument, och den förutsätter att man kan anta att de röstande var väl insatta i argumentationen och röstade beroende på argumenten och inte något annat.

En anledning till att detta hänt i PP men inte i lika hög grad kanske händer annanstans, är nog att i andra partier så vet man som medlem att partiledaren utsetts efter en process där olika alternativ har stötts och blötts och olika aspekter har vägts in och att en kandidat till slut utkristalliserats och vunnit denna process. I PP så har det genom att det var Rick som drog igång det hela, varit så att han bara fanns där från början, utsedd av sig själv. När sedan partiet vuxit till sig och fått ett liv "i sig själv" så har det varit svårt att avgöra ifall Rick bara "blivit kvar" eller om han verkligen haft ett genuint stöd bland de aktiva. Att han alltså från början inte riktigt blivit vald, har gjort det lättare och mera legitimt att kritisera just honom.



En annan aspekt som jag tror kraftigt försämrat situationen för Rick är PP's organisationsmodell.

Andra partier är uppbyggda enligt en förbundsmodell där partiets ledning utses av valda kongressombud och har olika församlingar på skilda nivåer med valda representanter. Det innebär att det går att se skillnad på kritik som kommer från någon som talar bara för sig själv och på sådant som kommer från någon som har förtroende från många medlemmar. Det gör det sannolikt lättare för den som står i den mottagande änden av kritiken att värdera hur brett förankrad den är i partiet.

I Piratpartiet är det istället så att var och en bygger sin egen legitimitet på forum och i chattar, och det är en enda diskussionsarena för hela landet. Eftersom all diskussion sker online så är det svårt att veta om den som framför en åsikt är en välformulerad gnällmåns, ett troll, eller en hårt arbetande aktivist ute i verkligheten. Konsekvensen blir inte sällan att ordfäktningsmästarna tar mest plats, inte nödvändigtvis de som har mest insikt i det praktiska arbetet ute bland väljarna. De tjafsdiskussioner som i de andra partierna tas lokalt, tas i Piratpartiet nationellt.

Piratpartiet har byggt en organisation som är extremt informell, där den enda instans som egentligen utses med nåt slags demokratisk legitimitet är styrelsen. Styrelsen utser sedan partiledaren, som i sin tur i princip utser resten av organisationen och kan avsätta den som inte sköter sig på det vis som önskas. All makt ligger alltså hos partiledaren i det löpande.

Därför finns det också egentligen bara ett mål för kritik när det gäller vad som händer i partiet, nämligen partiledaren, eftersom det är där makten finns. Då är det inte så konstigt att personen i den positionen känner sig sönderkritiserad. Minsta lilla lokala problem faller tillbaka dit, för KL är utsedd av VL som är utsedd av DL som är utsedd av partiledaren. Är man missnöjd och vill ha ändring så skyller man inte på att de andra i den lokala föreningen utsett ett pucko till ledare lokalt och försöker få ändring nästa gång, utan man går uppåt i hierarkin och hamnar till slut på PL. Och så är det med allt. All makt utgår från partiledaren och därför faller all kritik också tillbaka på partiledaren.

Den som har drivit den här organisationsmodellen starkast är Rick, han har konsekvent varit starkt emot alla ideer om lokala demokratiskt utsedda organisationsled. Dock tror jag inte att han har insett hur mycket det antagligen skulle förenkla det centrala partiarbetet om man där slapp ta ansvar för varenda litet lokalt problem på den nivån.

En annan konsekvens av att det saknas lokala styrelser är att varje styrelsemedlem i Piratpartiets styrelse per definition är ett oprövat kort för de allra flesta medlemmar vad gäller förmågan till styrelsearbete. Om det är så som Rick beskriver i sin postning, att en styrelsemedlem framfört obefogad kritik mot honom till resten av ledningsgruppen, så kan detta vara en konsekvens av sådan brist på erfarenhet. Lokalt styrelsearbete är en skola där man också lär sig såna saker, var gränserna går för när man ska kritisera och hur, och när man bättre håller tand för tunga och avstår för att man riskerar att skada mer än man hjälper. Men det kan också vara en handling i desperation över sakernas tillstånd som i nån mening kanske var befogad? Vilket vet jag inte eftersom jag inte vet omständigheterna, men jag har svårt att tro att det gjorts annat än av omsorg för partiet. Det skulle kunna vara ett symptom på att styrelsen inte upplevs som stark nog gentemot partiledaren. Piratpartiets styrelse är svagare och har mindre auktoritet än vad den borde ha genom att den dels är jämförelsevis oerfaren genom bristen på lokala styrelser, dels utses av ett allmänt medlemsmöte där kandidaternas styrelsekompetens är ganska okänd, mötesdeltagarna ganska få och dessutom kan misstänkas vara dåligt insatta i vad de röstar på.

Det jag läser in i Ricks postning är alltså följande:
- Hans situation vad gäller intern kritik är till stor del en konsekvens av hur partiet är organiserat, och inte nödvändigtvis på elaka eller inkompetenta individer (vare sig på partiledarposten eller bland kritikerna.)
- För att undvika detta så behövs det mera demokratisk legitimitet på ett antal ställen
- Den "obrutna ansvarskedjan" gör partiledarrollen omänskligt eftersom allt ansvar faller tillbaka till partiledaren.

För att komma tillrätta med den typen av problem skulle jag vilja förespråka:
- Lokala valda "styrelser" som är ansvariga inför sina medlemmar skulle underlätta både arbetssituationen för de centrala funktionerna och rekryteringen till den centrala styrelsen. (Och dessutom ge en massa andra positiva effekter för den lokala aktivismen.)
- Ett ombudssystem till medlemsmötet skulle ge besluten starkare demokratisk legitimitet bland de aktiva, eftersom besluten då skulle tas av folk som åtagit sig att sätta sig in i beslutsunderlag och har bevisat förtroende bland medlemmarna.


Rick själv håller antagligen inte med mig på en enda av de här punkterna, men detta är min tolkning.

13 Comments:

Mattias Bjärnemalm said...

Jag brukar hävda att Piratpartiets problem har varit att vi saknar strukturer för intern konflikthantering, och att det enda sättet att få igenom någonting centralt om det inte har stöttats av Rick därmed har varit att skapa så mycket väsen kring frågan att det enklaste för ledningen har varit att göra en eftergift för att på så sätt få lugn och ro. Vilket i min värld inte varit ett optimalt system.

Jag tycker mig se likheter mellan det resonemanget och den bilden du målar upp i det här inlägget.

Jacob Hallén said...

Du får ett starkt medhåll från mig i det du säger. I Göteborg var vi först ut i landet med att faktiskt välja valkretsledare lokalt, i stället för att DL pekar på någon. Det har byggt en helt annan kultur där de lokalt aktiva har ett starkt förtroende för organisationen. Vårt experiment tillämpas nu på hela Västra Distriktet och jag tror att det kommer att få liknande effekt.
Det är värt att notera att det inte förekommit någon aggressiv kritik mot Rick från medlemmar i Göteborg och att det inte funnits mycket sådan från Väst över huvud taget. Jag tror att det till stor del beror på att vi har en lokal ledarskapskultur som separerar aktivisterna från den centrala partiledningen.

Vidde said...

Tänkvärd post. Jag anser att organisationen behöver breddas och demokratiseras, Men tänkte inte på att denna "ansvarskedja" ju går åt båda hållen. Bra att du lyfte det!

motvallsmalmo said...

Intressant! Då jag inte är medlem i PP så kan jag inte se alla konsekvenser av PP:s organisationssätt. Samtidigt är det ändå intressant att det går att driva ett parti med så svag organisatorisk struktur. Jämför med SAP, som är oerhört strukturerat med organisationer från stadsdelsnivå och uppåt, men har ett dött inre liv för flertalet av medlemmarna. Kanske går det att hitta medelvägar?

Fredrik 'Humlan' Holmbom said...

Jacob: I norrbotten har vi en vald och lokalt förankrad ledning och arbetar i praktiken som ett VL-råd.

Det har inte hindrat oss från att vara RF-skeptiker :P

Så jag tror inte att en vald lokal ledning nödvändigtvis skyddar högre ledning från kritik.

I övrigt en mycket bra skriven postning detta, JörgenL, bra läsning.

Vill se mera sånt här, behövs så att vi kan bygga vidare och skapa ett parti som funkar strukturellt men samtidigt är lyhört och flexibelt... Jaja, en utopi, men man måste ju ha nåt att sträva mot :D

Leffelini said...

Väldigt tänkvärt. Har inte tänkt riktigt i samma banor innan även om jag varit inne på ämnet också, detta med var kritiken hamnar egentligen och hur den tas tillvara på. Mycket av "kritikhanteringen" har varit att antingen kritisera kritikerna eller att säga att de är en minoritet och det är ett problem för ju mer folk känner att de inte blir lyssnade på desto mer kommer de skrika och ju mer folk skriker desto mer kommer de som blir kritiserade få sina tankar bekräftade. Svårt att tackla, men nått att vara medveten om.

Anders H. said...

Bra Jörgen.

Som du påpekar så måste vi införa och träna folk i styrelsearbete. Det funkar inte att ens första styrelseuppdrag är i partiets högsta ledning för att man skriver bra på forumet i en månad. Vi behöver känna till hur personer funkat i tidigare styrelser och de behöver också ha en viss träning på sånt här arbete också.

Vad jag förstått så baserar sig Ricks agg mot normala organisationsstrukturer på saker han upplevt i ungdomsförbunden. De är en plantskola för unga att lära sig spelreglerna. Med andra ord så sker där förmodligen ett och annat övertramp och direkt olämpliga personer kan hålla på med mindre bra saker (hur man nu definierar det - paragrafrytteri, fikafikafika eller dolkstötningsövningar). Med dagens piratorg-struktur så sker dessa "misstag" istället på högsta nivån i partiet och så länge organisationsformen ser ut som den gör så kommer detta att fortsätta. Bra iaktagelse.

tantrikblog said...

Mycket, mycket tänkvärt, och jag tror att det ligger väldigt mycket sanning i din analys.

Fredrik said...

Varför skulle våra ombud representera sina medlemmar bättre än våra "viktigaste" ombud - riksdagsmännen? Dessa har gång på gång bevisat sin okunnighet inom i princip alla områden de tar sig för, och de flesta röstar helt enkelt som "någon annan", styrda av riksdagsgruppen. Det är osannolikt att oavlönade ombud inom PP skulle vara bättre på sin representation.

Jörgen L said...

@Fredrik: Sannolikt så skulle i vart fall 100 _utsedda_ ombud se till att vara bättre pålästa och representativa än 100 slumpmässiga deltagare på medlemsmötet vilket är vad vi har idag.

Dennis Nilsson said...

Detta om "ordfäktningsmästarna" var bra. Håller inte med i allt, men det är tänkvärt.

Piartpartiet är det enda partiet som testar de nya organisationsformer som de nya möjligheterna att kommunicera möjliggör. Vi befinner oss bara i början av den utvecklingen.

Hel klart är att det behövs någon form av "föreningsledarutbildning" där man får lära sig hur ex-vis ett "möte" hålls, vikten av en dagordning, och att den följs, att man inte skall prata i munnen på varandra, hur man skall förankra nya ideér och förslag o.s.v

Annars vet man oftast inte vad det är man beslutat om.

Anonym said...

@Fredrik 10 januari, 2011 10:26

Vilka riksdagsledamöter och vilken riksdagsgrupp har PP?

Tror PP behöver en formaliserad organisation. Informell organisation och nätverk leder i verkligheten ofta till mindre genomskinlighet, mindre demokrati och mer centralisering till en person.

Mattias Bjärnemalm said...

Dennis:

När det gäller politiska partier är vi nog de enda som experimenterar med nya organisationsformer. Men rent allmänt är vi knappast nya. Sverok, som av någon anledning ibland verkar vara ett skällsord inom PP, har länge jobbat med att utveckla verktyg för att kombinera styrkan i onlinekulturen med föreningsstrukturer. Det senaste projektet de driver, som delvis finansieras av allmänna arvsfonden, kan du läsa om här:

http://www.sverok.se/sverok/projekt/projekt-voteit/