2010-03-14

Till den representativa demokratins försvar.


Det har pågått en diskussion om direktdemokrati inom piratpartiet ett tag, dels i form av ideer runt engagemang i kommunpolitik, dels i samband med relationen mellan aktivister och styrelse, och hur makten ska fördelas mellan dessa.

Det har fått mig att fundera lite djupare över hela frågan med direktdemokrati kontra representativ demokrati, och jag lovade i ett svagt ögonblick att sammanfatta min syn i en bloggpost i ämnet.


För mig handlar demokrati i grunden om principen ”en man - en röst”.

I en organisation eller en kommun, eller vad det nu är, så ser jag det rent principiellt som att makten är uppdelad i lika stora individuella delar där varje individ äger sin del.

För att det ska kunna bli något gemensamt gjort så måste denna individuella makt på något sätt samordnas så att den får en sammanjämkad riktning att arbeta i som hamnar så nära som möjligt något som alla tycker är acceptabelt.

Så långt tror jag att både förespråkare för direktdemokrati och representativ demokrati är överrens.

Där det sen tycks skilja, är hur man gör för att utföra den här sammanjämkningen.

Direktdemokraterna menar att beslut där alla röstberättigade är erbjudna att delta i varje beslut är den mest demokratiska, om jag tolkar det korrekt. Och jag förstår att man kan tycka så, det låter väldigt demokratiskt, att alla som vill kan vara med och besluta i varje fråga.

Jag har några invändningar dock, och slutsatsen av dem är faktiskt att det direktdemokratiska arbetssättet är mindre demokratiskt än ett representativt system, i vart fall om man menar allvar med ”en man – en röst”.

Lugn, jag ska förklara varför… :-)


Direktdemokratin saknar i grunden en lösning på problemet:

- Alla med rösträtt har inte tid, möjlighet eller intresse att delta i varje beslut.

- Även om man inte har det, så har man i alla fall rätt, i kraft av principen ”en man – en röst”, rätt att använda sin del av den totala makten..


Ansvar för det man beslutar

Lösningen på detta i den representativa demokratin är att man delegerar sin lilla del av makten till någon man litar på ska sätta sig in i frågorna och för det mesta tar ett beslut som är acceptabelt. Om det visar sig att den som man givit förtroendet inte uppfyllt de förväntningar man har, så förnyar man helt enkelt inte förtroendet nästa gång det är dags för val/årsmöte. Systemet har alltså en mekanism att ställa någon till ansvar för beslut som visar sig vara dåliga.

I en direktdemokrati är det extremt svårt att ställa någon till svars för tokiga beslut. Ingen anses ju representera någon annan än sig själv, så ingen har något ansvar inför någon annan än sig själv. Ingen behöver förvänta sig att väljarna ska ifrågasätta beslutet. Ingen behöver riskera att bli utpekad som en dålig beslutsfattare som tar dåliga beslut, och därmed fråntagen fortsatt rätt att fatta beslut på valdagen.


Kvalitet på beslut

Den representativa demokratin har det fördelen att man kan utse nån att representera sig som är intresserad och engagerad nog att verkligen sätta sig in i frågor som man själv vet med sig att man inte skulle ha ork, tid eller kompetens att sätta sig in i själv ordentligt. Man kan därmed anta att den sakliga kvaliteten på beslutet borde ha förutsättning att öka på det sättet. Den representativa demokratin är alltså även ett sätt att i någon mening öka den objektiva kvaliteten på beslutet, jämfört med om alla individer röstat fram ett beslut.


"Trollskydd"

En annan aspekt i sammanhanget är hur den politiska diskussionen kan föras i ett direktdemokratisammanhang. Alla som varit på ett forum på nätet vet hur lätt det är att trådar tas över av ”troll”, folk som genom sin debattteknik totaltförstör diskussionstrådar genom att antingen tillämpa en otalt respektlös diskussionsteknink, eller som brinner så för någon enda fråga att de försöker göra om varje diskussion till att handla om den, eller något annat liknande. Ofta är trollet alldeles ensam om sin uppfattning, men i kraft av envishet och dedikation, kan en diskussionstråd fullständigt explodera i irrelevanta inlägg när två troll med motsatt uppfattning hittar varann någonstans.

I den representativa demokratin är detta inte ett stort problem, trollen är oftast ganska ensamma, och blir därför inte valda till någon beslutande församling. I en direktdemokrati blir det däremot ett gigantiskt problem, för trollet har lika stor rätt som nån annan att ta upp alla andras tid och uppmärksamhet, och konsekvensen blir att alla andra tröttnar på att delta i diskussionen.


Legitimitet och efterlevnad av beslut

En invändning jag har hört från förespråkare för direktdemokrati är att det ju ialla fall blir fler som deltar i besluten på det sättet än vad det är som sitter i en demokratisk församling, och att det därför skulle vara mer demokratiskt.

Som jag ser det så har man i så fall tappat bort en viktig del av demokratin, nämligen att alla berörda ska ha någon sorts inflytande på beslutet. Som jag sa innan, alla KAN av en massa helt giltiga anledningar inte delta i varje beslut. De som faktiskt tar beslutet tar det alltså inte bara för sig själv, utan även på deras vägnar som inte deltar i det. På det sättet är även direktdemokratin en form representation, där de som deltar i belutet i praktiken även representerar de som inte deltar. Det är problematiskt, eftersom de då tillskansar sig beslutanderätt från de som inte deltar. Det i sin tur innebär att beslutet saknar legitimitet för de som inte var med och tog det, eftersom de i det fallet med fog kan ställa frågan:”Med vilken rätt har ni tagit detta beslut över mitt huvud? Jag har inte gett er något förtroende att ta beslut åt mig.” Beslut med svag legitimitet är svåra att få folk att respektera, och riskerar att i högre grad motarbetas än beslut som tagits av folk man själv har utpekat som ens företrädare.


Långsiktighet och hoppande majoriteter.

Att styra är att rikta in sig på ett mål och ta beslut som för en närmare det målet. För att det ska kunna fungera så måste olika beslut samverka för att föra en närmare målet. För att detta ska kunna ske så måste det finnas en tanke bakom vilka beslut som tas.

I den representativa demokratin fungerar detta så att man röstar på någon som man uppfattar har en målbild som ligger nära den man själv har, och litar på att de kommer att agera i enlighet med detta. Om man tex tycker att låga skatter är viktigt så röstar man borgerligt, om man tycker att social trygghet är viktigt röstar man vänster och om man tycker att integritetsfrågor är viktiga så röstar man på piratpartiet. Om varje beslut direkt underställs en beslutande ”folkomröstning” så innebär det att det i just det beslutet kommer att delta folk som är väldigt intresserade av just den frågan. Detta skulle med stor sannolikhet tex komma att innebära tex att det i beslut om kommunalskattenivån framför allt skulle delta folk som är för att skatten ska vara låg. Om det däremot gäller äldrevården så skulle de deltagande antagligen i huvudsak vara de som tycker att den har brister och bör byggas ut. I ett direktdemokratiskt scenario så skulle det alltså ytterst lätt uppstå omöjliga situationer, där beslut blir direkt motstridiga varann: Vi ska både sänka skatten och öka utgifterna.


Risk för tjänstemannastyre

Även i en direktdemokrati så måste beslut tolkas och implementeras av någon, dvs tjänstemän. I en representativ demokrati bevakas tjänstemännens verksamhet kontinuerligt av de valda representanterna, och fronderande tjänstemän eller missuppfattningar av beslut korrigeras ganska omgående. Direktdemokratin saknar den möjligheten, hela valmanskåren måste inkallas och tillfrågas för varje sådan korrigering, och den som avgör när detta ska ske och vilken fråga som ska ställas till beslutsfattarna, blir i en direktdemokrati med nödvändighet en tjänsteman, eftersom det inte finns några förtroendevalda som sköter detta.

Det finns alltså en väldigt stor risk att man genom direktdemokratin skapar ett lager av tjänstemän som i kraft av att ha problemformuleringsprivilegiet och dessutom ett enormt informationsövertag, i stort sett kan styra fram vilka beslut de vill ha.

Slutsats

Direktdemokrati är i praktiken mest bara en annan och sämre form av representativ demokrati, eftersom de som tar besluten även där tar beslut för andras räkning, men utan att vara valda att göra det av nån annan än sig själva, och utan att de kan ställas till ansvar för de beslut de tar. De är dessutom sannolik på det hela taget sämre informerade och mer i händerna på tjänstemän.


Memento

Det finns ett reellt problem bakom ideerna om direktdemokrati, och det handlar om att de valda representanterna i den representativa demokratin inte alltid tar sin roll som representanter för sina väljare på allvar. En bra representant måste, för att respekteras, vara ödmjuk inför uppdraget och väljarna, och så är tyvärr inte alltid fallet.

För att en vald representant ska uppfattas som legitim så måste han/hon vara intresserad av dem man representerar och deras åsikter, annars blir resultatet politikerförakt, och att beslutens legitimitet blir ifrågasatt. Man måste också ha en beredskap för att ta till sig kritik och vara kommunikativ gentemot de man representerar.

Om dessa villkor inte uppfylls, om man har attityden "Jag är vald, tyst, jag bestämmer", så riskerar man att bana väg för andra system, som är betydligt mindre demokratiska.



24 Comments:

Anonym said...

"Om det visar sig att den som man givit förtroendet inte uppfyllt de förväntningar man har, så förnyar man helt enkelt inte förtroendet nästa gång det är dags för val[..]. Systemet har alltså en mekanism att ställa någon till ansvar för beslut som visar sig vara dåliga."

Detta är inte direkt relaterat till PPs interna saker, utan riksdagsvalet i sig.

Men nu är det ju så att vi blev ifråntagna rätten att utkräva ansvar av enskilda riksdagsledamöter när personvalet infördes. Så hela den där grejjen om att lita på någon.. there is no check to it! PP kanske borde jobba för att införa det gamla strykningsförfarandet så att vi inte bara behöver lyssna på fagra lovsonger före valet, utan även kan utkräva det där ansvaret. Det skulle minska partipiskornas makt betydligt på sikt, i synnerhet kombinerat med personvalet.

-steelneck

Jörgen L said...

@steelneck: Jag resonerar mera rent principiellt där, jag tycker det är en grundläggande funktion i den representativa demokratin att man ska kunna byta ut beslutsfattare som fattar dåliga beslut.

Därför håller jag helt med dig med det gäller den bortagna möjligheten att stryka på valsedeln, den handikappar en viktig funktion, principiellt sett MINST lika viktig som möjligheten att personrösta.

Anonym said...

"Direktdemokratin saknar i grunden en lösning på problemet:

- Alla med rösträtt har inte tid, möjlighet eller intresse att delta i varje beslut."

Det här stämmer inte.

I den representativa demokratin så röstar man fel vart fjärde år. Kanske hittar man något bra i ngt parti men att hitta ett parti där allt överensstämmer med ens åsikter är ju förstås omöjligt. Med min enda röst så kan jag inte tycka till som jag vill i en representativ demokrati.

I direktdemokratin är lösningen att man delegerar då man inte har tid, möjlighet, intresse, kunskap eller vad det nu kan vara. Man engagerar sig där man vill och kan. Det är riktig demokrati!

Kolla www.aktivdemokrati.se

Anonym said...

Jag håller med dig om att representativ demokrati gör så att det går att få något gjort. För egen del skulle jag mer än gärna överlåta min röst på någon som känner ett betydligt större engagemang än mig själv. Medelvägen skulle kunna vara att man faktiskt öppnade för det även i pp:s direktdemokrati.

Christian said...

Ytterligare ett problem med direktdemokrati är att det alltid är mycket enklare att mobilisera majoriteter emot förändring än för förändring. Ett exempel: För 15-20 år sedan ändrades busslinjenätet i Malmö. 90 procent av invånarna fick bättre eller oförändrad tillgänglighet, 10 procent fick sämre tillgänglighet. Resultatet blev att tidningarnas insändarsidor fylldes av insändare från minoriteten som fått sämre villkor, medan få gick till försvar för reformen. Till slut blev det mediala trycket så hårt att kommunen delvis fick backa. Samma sak gäller i stort sett alla byggprojekt i våra storstäder. Trots att alla är överens om att bostadsbristen är ett jätteproblem blir det alltid protester vid nybyggen (särskilt om det är i områden med välsituerade invånare som vet hur man överklagar beslut). Resultatet blir att man förtätar i redan överbefolkade områden med lågutbildad befolkning där man inte är så duktig på att göra sin röst hörd.

Direktdemokrati hade antagligen lett till ett samhälle som blivit oerhört förändringsovilligt. Jag tvivlar på att vi hade haft någon tunnelbana i Stockholm eller några flygplatser i landet om det styrts med direktdemokrati.

Thomas Tvivlaren said...

@JörgenL: Kanonbra inlägg och det sammanfattar mycket väl mina egna tankar.

@JörgenL & Steelneck: Så vi har alltså haft en strykningsrätt? Den tanken har jag nämligen lekt med och funderat på att föra fram ur ett längre demokratiperspektiv. Som så ofta annars så var hjulet redan uppfunnet men ställt i vedbon...

Vid en snabbgoogling hittade jag kommentarer till detta här men i övrigt inget matnyttigt.

Vore intressant med officiell info om detta så länka gärna om ni sitter på något!

Frilansande Memetiker said...

Så som jag ser det så står inte valet enbart mellan direktdemokrati och representativ demokrati. Det finns ett annat bättre alternativ, nämligen att låta varje människa få så stor makt över sitt eget liv som möjligt, samt att bli skyddad från andra människors inflytande när detta inte är önskvärt.

Karl said...

"För mig handlar demokrati i grunden om principen ”en man - en röst”."
Detta kanske är sant för dig men den grundläggande principen för demokrati är att majoriteten bestämmer.
DVS
Demokrati: När det är moraliskt ok för en majoritet individer inom ett geografiskt område att med VÅLD påtvinga sina preferenser och livsval på en minoritet inom samma område.

Demokrati är:
Pöbelvälde
Den starkesrätt
Djungels lag
Anarki

Karl said...

Lite till..
När du går och rösta deklarerar du din vilja att med VÅLD tvinga andra individer att göra som du vill.

Thomas Tvivlaren said...

@Frilansande Memetiker: Jag ser det där som ett av målen med demokratin. Jag inser givetvis också att den politiska vinkel man lägger på det du skriver gör att betydelsen blir olika. Det är alltså en tolkningsfråga.

Thomas Tvivlaren said...

@Marcus: "Detta kanske är sant för dig men den grundläggande principen för demokrati är att majoriteten bestämmer."

Nej, den grundläggande principen är maktdelning. Demokratin möjliggör detta.

"Demokrati är:
Pöbelvälde
Den starkesrätt
Djungels lag
Anarki"


Om vi tar bort demokratin. Vad får vi då?

Karl said...

@Thomas Tvivlaren
Kalla det "maktdelning" om du vill det är fortfarande så att majoriteten bestämmer.

Och min rätta att bestämma över mig in min kropp är ODELBAR med någon annan. Det är jag och bara JAG som har makt över mig och min egendom.

http://www.youtube.com/watch?v=wh-ttsYcWb8

Thomas Tvivlaren said...

@Marcus: "Kalla det "maktdelning" om du vill det är fortfarande så att majoriteten bestämmer."

Inom vissa ramar. Demokratiska fundamenta måste ex. alltid värnas framför en eventuell majoritet.

Du svarade för övrigt inte på min fråga: Om vi tar bort demokratin. Vad får vi då? Ett svar på detta skulle underlätta förståelse för detta:

"Och min rätta att bestämma över mig in min kropp är ODELBAR med någon annan. Det är jag och bara JAG som har makt över mig och min egendom."

Det du antyder är ju att den starkes rätt (som alltid blir rådande om den inte begränsas ex. genom demokrati) inte är något problem i relation till din odelbara makt över dig och din egendom?

Karl said...

"Det du antyder är ju att den starkes rätt (som alltid blir rådande om den inte begränsas ex. genom demokrati)"
Den starkes rätt ÄR demokrati, den som har flest människor (styrka) på sin sida vinner.

Jag tänker inte svara på din fråga "vad händer om vi tar bort *****" för det är ett argument från effekt (argument from effekt) dvs målen helgar medlen. Och den diskussionen går det inte att komma fram med då man kan fantisera ihop ett oändligt antal mer eller mindre vansinniga scenarion.

Vad jag vill diskutera är argument från princip (argument from principle).

DVS är det verkligen moraliskt att ha ett system som i botten handlar om att en grupp människor får påtvinga sin vilja på en annan?
Tex : Om 99 personer i en by av 100 röstar om hurvida den 100 personen är en häxa och skall brännas, förvandlas då verkligen de 99 personerna från en galen lynchmobb till den moraliskt riktigt ogalen demokratisk församling.

Jörgen L said...

@Marcus: Du är off-topic på den här postningen. Den här diskussionen handlar inte om ifall demokrati är bra eller inte, den handlar om en jämförelse mellan två olika demokratisynsätt.

Om du vill diskutera nåt annat, gör det gärna på din egen blogg, eller i anslutning till något inlägg som handlar om det du vill diskutera.

V.v respektera det om du menar allvar med rätten att själv bestämma... Annars kategoriserar du dig själv som ett av de troll jag nämnde i posten, de som vill ta över varje diskussion och försöka göra om den till att handla om sina egna käpphästar.

Thomas Tvivlaren said...

Manuell trackback:

Med Orwell under huden

Josef Boberg said...

Representativ demokrati [= ...att auktoritativt och legitimt utöva kontroll... (video 8 min)] = Folk-Styre - det är frågan - som en 94 år LivsErfaren person - ger uttryck för en hel del KRISTALLKLARA sanningar om HÄR (video ca 11 min).

ConnyT said...

Mycket bra sammanfattning. Håller med dig om det mesta.

Ett problem med representativ demokrati har vi sett på sistone. Om man går till val på ett budskap och sedan - efter man fått sin röst - ändrar sin åsikt. T.ex. såsom C gjorde med sitt öppenhetsmanifest (och kärnkraften). Eller som Reinfeldt med sitt berömda "vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration".

Det är lite för lätt att komma undan den typen av svek idag tycker jag. Jag tycker att man skulle kunna öka inslaget av direktdemokrati genom att ha fler folkomröstningar, särskilt i frågor som inte hanterats tydligt i ett vanligt riksdagsval (t.ex frågor som inte varit uppe till debatt inför ett val, eller frågor där partierna är splittrade internt).

Jörgen L said...

@Conny: Jag håller med om att det är för lätt att komma undan, men det är inte bara systemets fel, det är också vårt eget som väljare, att vi återväljer folk som medvetet lurar oss.

På så sätt får vi de politiker vi förtjänar.

Att ha ytterligare folkomröstningar kanske är ett sätt att lösa vissa frågor, men som jag ser det är det mera ett symptom på politiker som smiter undan att ta ställning och ansvar själva, och att lösa sina partiinterna splittringar genom att avhända sig beslutet. Och blir det dåligt utfall sen så kan man skylla på folket...

Jörgen L said...

@TT: Gamla vallagen finns att läsa tex på: http://www2.notisum.com/Pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/20050837.htm

Reglerna för hur valsedlar med strykningar ska räknas är dock i det närmaste obegripliga, och systemet var sådant att det var i det närmaste omöjligt att få bort någon genom det.

Däremot var det i praktiken nog en ganska betydande statusförlust att bli struken av många väljare inom partiet, och det spelade antagligen viss roll i samband med nomineringar nästa gång.

Anonym said...

Tyvärr är väl den representativa demokratin det bästa alternativet, om man allvarligt tänker igenom alternativen. MEN det är viktigt att komma ihåg att det också innebär majoritetens diktatur över minoriteten. Jag har t.ex hittills inte någonsin röstat på det/de parti/er som kommit i regeringsställning. Alltså är det lätt för mig att känna mej orepresenterad och lämnad i sticket av den s.k. demokratin.

Anonym said...

varfor inte:)

Martin Gustavsson said...

Jag anser du ska ta dig en titt paa www.aktivdemokrati.se som vill skapa en balans mellan representativitet och direktdemokrati "on demand" som kommer ge dig en betydligt baettre bild av vad som aer moejligt i framtiden.

Widham said...

En mycket bra och tänkvärd analys Jörgen. Med den som grundförståelse för vilka prioriteringar det är man gör när man väljer mellan ett direktdemokratiskt synsätt tycker jag att det blir lättare att gå vidare mot en diskussion om vad som är en lämplig balans mellan dem.

Jag anser att den här frågan som så många andra inte är en antingen eller fråga. Utan bör handla om hur man förenar det bästa ur de två perspektiven när man bygger en organisation eller ett samhälle.

Själv är jag starkt för representativa lösningar, men inser att om jag ska samarbeta med människor av motsatt uppfattning behöver vi tillsammans hitta en hållbar blandad lösning som så många som möjligt kan acceptera.