Sydsvenskans undersökning missar det väsentligaste

Idag publicerar Sydsvenskan en undersökning om artisters inställning till fildelning. Man har ställt frågor till 100 artister om deras inställning till illegal fildelning och hurvida de fildelar själva. Iofs intressant är väl att 40% av den tycker att det är OK med all fildelning, medan 60% faktiskt fildelat själva. De där 20% som inte tycker det är OK men ändå gör det måste väl känna sig lite kluvna? Det hade dessutom varit intressant att fått se generationsskillnaden statistisk, skillnaden mellan de unga som förstår internet och de äldre som kanske inte gör det.

Det allvarliga med artikeln är dock att den helt och hållet fokuserar på gratis eller inte, och det gör att den spelar med i skivbolagens kampanj, att piratrörelsen bara handlar om att gratis är gott och att det bara handlar om snålhet när man är kritiskt till att fildelningen ska vara förbjuden.

I grunden är det ju en helt annan fråga man måste ta ställning till, nämligen hur långt är det rimligt att gå när det gäller att bekämpa fildelningen.

De två viktigaste frågorna som INTE ställs till artisterna är ju de som faktiskt för de flesta är avgörande i debatten. Det hade varit intressant att se i hur stor utsträckning mediabolagen har artisterna bakom sig i dessa frågor:

Är vi beredda att urholka rättssäkerheten och låta skivbolagen agera polis, åklagare och domare för att driva in pengar?

Enligt de senaste signalerna från justitieministern är man ju beredd att privatisera rättsskipningen i dessa frågor och låta skivbolagen och deras organisationer ta över den. Genom att göra det möjligt för dem att få ut information om vem som är abbonnent till en internetanslutning så öppnar man för samma situation som i USA eller Danmark där skivbolagen genom att hota med vansinniga skadestånd skrämmer folk till att betala motsvarande 10-tusentals kronor baserat på att skivbolagen i sina egna utredningar kommit fram till att det utförts fildelning från deras IP-nummer. Om det sen är abbonnenten eller en granne som "snyltat" på hans trådlösa nät struntar väl dom i. Hur många vanliga människor vågar stå upp för sin sak och få den prövad efter att ha fått brev från Ifpi på fint advokatbyråpapper med hot om skadestånd på 100 tusen och ett erbudande om att göra upp i godo för 10?


Är vi beredda att ge upp brevhemligheten för skivbolagens möjlighet att tjäna pengar?
Om det ska vara förbjudet att två enskilda människor ger varandra en kopia av en låt över nätet så måste ju deras kommunikation avlyssnas, annars finns det ju ingen möjlighet att bevisa att en sån överföring ägt rum.


Innan det finns en förståelse för att det är detta det i grunden handlar om så är risken oerhört stor att vi hamnar i ett samhälle vi inte vill ha bara för att försvara en döende branschs vinster.

Andra bloggar om: övervakning, fildelning, kontrollsamhälle, samhälle, politik
Sydsvenskan